HISTORIK

HISTORIK

Sommaren 1980 startade Lilla Edets Ridklubb arbetet med att rusta upp Bertilsgården. Den som inte har sett stallet innan upprustningen har nog svårt att föreställa sig hur det såg ut och vilket enormt arbete som är nedlagt av klubbens medlemmar och sympatisörer.

Det saknades golv i stallet, endast cementbalkar fanns att balansera på. I gropen djupt under balkarna låg mängder med stinkande flytgödsel kvar från tidigare djurbesättningar. Inga innerväggar fanns utan endast dom bärande balkarna.

Första uppgiften blev att gjuta golv i lektionsstallet, sedan gjordes spiltor och boxar. Lilla paddocken blev också iordningställd tack vare en grävmaskinist som arbetade ideellt, trots att han saknade anknytning till ridklubben.Ridskolan började i September -80. Några av klubbens medlemmar ställde upp var sin kväll som ridlärare. Caprice och Mysan var de första hästarna som kom till Bertilsgården. Sedan fylldes stallet på med hästar som lånades ut till klubben utan ersättning och i slutet av Oktober fanns 9 hästar till ridskolans förfogande. Övriga platser var uthyrda till privathästar.

Manegen inomhus blev klar senare under hösten, väggarna fanns men golvet var tilltrampat jordgolv. Först gjordes en fyllning av makadam och ovanpå detta ett lager sand och sågspån. Mellan dom sneda balkarna på sidan spändes plastlinor för att man inte skulle slå huvudet i dem när man red. Eftersom den inre sargen inte fanns blev det kallt i manegen, det blåste rakt igenom de breda springorna och det regnade och snöade in. Men vi hade tak över huvudet. Det dröjde också innan foderkrubborna och vattenkopparna var klara, så hästarna fick äta sin havre på golvet och fick vatten i en hink.

Dagens privatstall saknade fortfarande golv och inredning hösten -80. För att ingen skulle ramla ner i avgrunden stängdes dom båda öppningarna med plastrep. Innan vintern kom hade det satts upp dörrar för att stänga kylan ute. Någon stallskötare hade inte klubben. Det var frivilliga som ställde upp med att ge hästarna mat och mocka.

Den drivande kraften bakom allt detta, samt under många, många år framåt i tiden har varit Lars Larsson, allas vår Lasse. Men det har varit många frivilliga armar som har hjälpt till i stallet under årens lopp och än idag.

Sommaren -81 arrenderades boryd-torpet för sommarbete till hästarna. Denna sommar görs också golvet till privatstallet, boxar, spiltor och innertak byggdes. Tidigare var det öppet ända upp till taknocken. Och sommaren -82 var det klart för privathästarna att flytta in.

Sommaren -81 började också stallet att skörda eget hö och odla havre, samt bärga halm. Allt för att få ned kostnaderna. Idag har inte stallet eget jordbruk utan hö, halm och kraftfoder köps in. Ridklubbens första ägda häst hette Pollux. Första året lånades han ut till LERK av fritidsnämndens dåvarande ordförande Olle Johansson, men sedan skänktes Pollux till klubben. Pollux var en brun d-ponny av New Forest ras. Han var speciell att rida, ibland gick han ganska fint för att sedan helt plötsligt vägra att gå ett enda steg till och det fanns nästan ingenting som kunde rubba honom. Ytterligare två djur fick klubben snabbt. Det var stallkatterna Loppan och Oskar som kom till Bertilsgården som kattungar sommaren -81.

Traditioner skaffade sig klubben redan från början. Bl.a. Luciafirande med ridande lucia och tärnor omgivna av tomtar och facklor. Första luciatåget var dec. -80 och har sedan genomförts varje år med få undantag. Våren -81 anordnades två studiecirklar i ämnet: "känn din häst". Dessa har under årens lopp följts upp av flera kurser med olika innehåll.

Samma vår arrangerades också den första tävlingen, en terräng-hoppning. Hindren höggs i skogen av medlemmar i klubben. Tävlingen blev mycket uppskattad och -82 och -83 anordnades liknande tävlingar. Sedan började klubben kämpa med att göra egna hinder till en banhoppning och 1984 kunde den första d-tävlingen äga rum på Göta bollplan. Även den tävlingen följdes av flera under årens lopp. När sedan klubben kunde bygga den nya paddocken som vi idag använder kunde fler och större tävlingar anordnas i både hoppning och dressyr.

Sommaren -81 sände LERK första deltagaren till Vetlanda på PRIK: Ponnyinstruktörskurs, Lotta Eriksson. Hon var också den första från LERK som åkte på RIK 0: Ridinstruktörs-kurs. Hon har följts av flera flickor under årens lopp.

Idag har ridklubben ett stort antal ridande elever och flera medlemmar med egen häst. Klubben har en historia av att skapa nya traditioner och har numera även sommarridläger och spökstigar på sin repertoar. Något som fortfarande spelar stor roll för klubben är alla frivilliga och engagerade medlemmar.